Studenternas varma farväl till älskad lärare

Spara favorit 6 dec december 2016

Ingemar Åttingsberg, programansvarig för Journalistprogrammet, trodde att han skulle luncha med ett par kollegor i fredags. Istället överraskades han av en fullsatt Fälldinsal där nuvarande och gamla studenter hade samlats för att fira och tacka honom. Och inte ett öga var torrt.

Efter elva år som programansvarig går nu Ingemar Åttingsberg i pension. Under sina år på Mittuniversitetet har han satt en unik prägel på journalistutbildningen genom sin närvaro och sitt engagemang, berättar Malin Ottander, som läser sista terminen på utbildningen och var den som drog igång den stora uppvaktningen.
– Jag visste att han skulle gå i pension, så jag satte bollen i rullning. Men det var en väldigt lätt boll att sätta i rullning, för det var otroligt många som ville vara med och visa sin uppskattning, säger hon.

Över hundra personer, en del hitresta från olika delar av Sverige, applåderade när Ingemar Åttingsberg klev in i salen. Därefter framfördes flera olika tacktal till honom från studenter som berättade hur viktig han varit för dem under studietiden och vad han betytt även efteråt.
– Ingemar är enastående. Det han gör är att han verkligen bryr sig om varje enskild individ och det märks så tydligt att han älskar sitt jobb. Många berättade att han var enda anledningen till att de orkade plugga vidare när det blev jobbigt. Han har fått oss att tro på oss själva och att det vi gör är viktigt. Att det är ett viktigt yrke vi har, säger Malin Ottander.

För henne var Ingemar Åttingsberg en stor anledning till att hon över huvud taget sökte till Mittuniversitetet, annars hade det blivit Stockholm, berättar hon.
– Jag ringde till och med innan jag sökte och förvissade mig om att han verkligen skulle stanna kvar under hela min utbildning, för jag hade ju förstått att han var i pensionsåldern. Men även om han nu går i pension så kommer journalistutbildningen i Sundsvall att fortsätta att verka i samma anda. Det är jag övertygad om. Ingemar har lagt en grund och skapat ett rykte, och det kommer att stanna kvar.

Vad är det då som driver Ingemar Åttingsberg? Själv säger han att det är en självklarhet. Det ingår i jobbet.
– Det är egentligen inget jag tänker på – det är mitt jobb och i det är det meningen att jag ska vara engagerad. Jag är ju till för studenterna. Vi jobbar här för att ge bra undervisning. Det är vårt uppdrag att se till att de kan få jobb efter utbildningen. Jag tycker att grundutbildningen ofta glöms bort lite grand till förmån för forskningen, det är synd. Som lärare tycker jag också att man ska ge den där extra hjälpen till studenterna när de behöver det. Ibland behöver de till exempel bli påminda om att de ska lämna in en uppgift eller anmäla sig till tentan. Många tycker att det borde vara deras eget ansvar, men alla kan vi glömma ibland och jag tror att den där extra uppmärksamheten kan hjälpa dem att orka vidare, säger han.

Med en månad kvar till pensionen vet Ingemar Åttingsberg fortfarande inte vad han ska göra efteråt. Det visar sig, resonerar han. Men oroar sig för hur det ska gå för journalistutbildningen, det gör han inte.
– Ingen är oersättlig. Det är bra att det kommer nya krafter och de som vi har hos oss nu är jättebra, verkligen. De är otroligt duktiga och engagerade.

Foto: Per Larsson och Sara Ödmark

Tillbaka till toppen
Stäng meny
Favoriter /globalnavigation/closemenu